Längtan efter svåra tider

Idag läste jag klart Harry Potter and Deathly Hallows. Kanske lite sent kan man tycka, speciellt eftersom att jag jag började sisådär en vecka efter att den kom ut i somras men så rafflande. Ska inte avslöja ngt men man har ju frågor kvar. Vad arbetar Harry med? Hur gick det för Narissa? Det finns hur många frågor som helst men det är inte det jag tänkte ta upp.

Jag blev idag påmind om en längtan jag inte känt på länge nu men nog alltid har legat innom mig, iallafall sen högstadiet då jag märkte av den som aldra mest. En längtan efter svåra tider, efter att få vara på flykt, ha en obestämd framtid, kanske som revolutionärer i ett instabilt och infunktionellt område eller "aktiva flyktingar" på ockuperad mark. En längtan till äventyret och alvaret.
Låter det läskigt? Nedan kommer min analys, som du kan läsa om du inte har annat för dig. Skulle bli glad för kommentarer, om andra känt samma sak.

'Först och främst är jag faktist lite rädd för mig själv, som om jag skulle vilja ha krig. "Aldrig mera krig!" är vad inte bara jag konstaterar bara av att se en dokumentär om första världskriget. Men sedan tror jag det bygger lite på den otroliga välfärd vi faktist har i det här landet. Min kropp och sinne som evolutionen inte hunnit ändra så mkt sen stenåldern undrar nog var alla svält år tog vägen. Att man har ett inbyggd försvar mot större kriser som aldrig har får utlösa. Här lever jag tryggt hos mina föräldrar och min största oro ligger i vilka betyg jag kommer få och om jag kommer hitta en lägenhet efter studenten.
Jag tror vi mår bra av kriser och sorger. Vi har det för tryggt i vårt samhälle vi mår för bra, de små problemen blir de stora och vi har ork, tid och resurser (välfärd) att skapa oss onödiga onaturliga problem som skuldfällor. Tror även den fallande aktiviteten i ungdomsförbund och föreningar mm har med detta att göra. Mycket kan säkert göras bättre men vi har det faktist väldigt tryggt i vårt avlånga land, fungerande samhälle och stora marginaler i klimatförändringarna.
Tror jag skulle känna mig som en mer fulländad människa om jag får vara med en världs omvälvande ändelse. Och nu när vi börjar lära oss att krig är dåligt så är det klimatkatastroferna som står tur. Allt har sin gilla gång, vi ska inte vara rädda, vi förlorar en del - vinner något annat.'

Som sagt, tycker detta fenomen är väldigt intressant, kommentera gärna!